PEACE

Jag måste bara berätta en sak för er. När jag, Emma och Allis va på studsmattan förut såg vi våra grannar titta ut genom fönstret. Vi började vinka som galningar och dom höll på att trilla ut genom fönstret, så mycket skrattade dom. Sen va vi tvungna att gå in och äta. Men när vi gick ut tillbaka hade de gått ut och nu lekte dom krig eller nått på framsidan. Vi började spela badminton, men det slutade med att vi låtsades skjuta på dem med kracketen i smyg. Till sist såg de oss och började att låtsas skjuta på oss tillbaka. Helt plötsligt hade vi värsta låtsas kriget mot dom. Vi sprang, skjöt, gömde oss bakom bilar, träd och allt vi kunde se. Det va så himla kul. Jag kände mig som barn på nytt! Efter ett tag började man ju tänka: shiet vad omogna vi är, haha. Men what the hell. Vi lever bara en gång! Grannarna är inte från Sverige. Jag har faktiskt ingen anning var de kommer från, men de kunde iallafall lite svenska som tur va. Vi försökte att lära oss deras namn i "timeouterna".

Åh, , det roligaste va nästan att, när man blev "träffad" va man tvungen att lägga sig ner och låtsas dö. Jag vet det låter fjantigt. När alla i laget hade "dött" sa man peace och sträckte upp båda armarna i luften. 

Det här kommer ta ett tag innan jag glömmer. Btw,jag är lite smått rädd för att lillasyrran ska börja leka krig med kompisarna på dagis nu. Om hon va med? Ohja, hon sprang och sköt som bara den! Helt awesome va hon!

Nu ska jag sova. Godnatt ♥